Smérundan

Har väll tävlat igen då!

Tillbaka på landsvägs cykeln, görandes det jag gör bäst; vara jobbig och gå i utbrytning!

Det blev ett nytt lopp för min del hemma i Sörmland, eftersom att vi redan hade tanken på att vara där över den helgen så föll det sig väldigt väl att Team Sméstaden CK arrangerade sitt lopp Smérundan. Jag visste inte riktigt hur jobbigt det skulle bli så jag tänkte att man kan ju alltid göra det jobbigare genom att arbeta mer!

Redan vid start känner jag igen några starka cyklister från lite olika klubbar och efter att den väldigt coola master bilen (en Tesla S) hade släppt iväg oss började ful körningen från några. Att börja hoppa över förningar redan 5-10 min i loppet tycker jag inte är okej. Då ska man inte ligga bland dom 4 första i klungan och inte ens öppna munnen för att andas.

Efter ca 1 mil får  Martin Magnusson från Strängnäs Ck en lite lucka i samband med möte och att jag tröttna på att det ful åktes, Martin hade en klubbkamrat som inte jagade vilket jag har total respekt för, men när man sedan inte vill jobba ikapp luckan när man kommer från en helt annat klubb är helt oförståeligt för mig. Så jag lät Martin få en lucka på 15-25 meter innan jag tröttnade och stötte ikapp. Väl ikapp jagade jag upp tempot och vi körde på. Jag förklarade vad min plan var och jag ville visa tydligt vart skåpet skulle stå. När jag sneglar över axeln så blev han som var så himla trött VÄLDIGT pigg med en gång och försökte stöta ikapp oss från klungan. Vi borrade ner våra huvuden och körde.

foto: Lucas Lovegren

Mycket bra samarbete och kommunikation mellan oss i utbrytningen resulterade i att ökan bara växte och växte. Vi fick några få tids angivelser längst banan som först var 2 minuter och sedan 3 minuter med drygt 1/3 kvar av loppet. Då visste jag att det kunde gå om vi försökte jobba bra ihop! Vi hade dock ett problem…

foto: Lucas Lovegren

Martins bakväxel hade lagt av efter typ 4 mil, vilket resulterade i att han bara hade 2 växlar att köra på. Vi valde att inte stanna och köra på då vi hade dålig koll på hur samarbetet i klungan var och vad vi hade för lucka ner. Bära eller brista..

foto: Lucas Lovegren

När vi började vände norr ut på banan så blev det genast mycket jobbare, vinden blåste nu sida mot ist för sida med som gjorde att vi hade fått en fin lucka i början av loppet. Jag blev allt mer orolig att klungan bakom hade börjat köra och fått igång ett samarbete i vinden så jag, allt krispigare jobbade så mycket jag kunde så Martin kunde jobba så mycket han kunde då jag visste att vi skulle vara mycket snabbare 2 än om jag hade försökt gå solo.

När vi äntligen var framme på området så blev det en liten spurt oss emellan, Men det var mer en formalitet. Jag rullade först över mållinjen och var grymt nöjd med våran insatts. Lika så var arrangörerna! Alla som såg oss i utbrytning var imponerade över att vi hade orkat!

Grymt bra kört av alla inblandade! Grymt bra arrangemang och otroligt fin tävling! grymt kul att sätta färg på loppet! Ses nästa år!

tänk vad glad man kan vara när man cyklar!

foto: Lucas Lovegren

Zwift SZR höst serie

Jaha. helt död efter kvällens tävling på Zwift.

Helt sjukt bra träning måste jag säga men det är även sjukt kul att pressa sig det där lilla extra som man brukar göra på tävlingar. Idag var det dock lite speciellt då jag fick släppa första gruppen väldigt tidigt, men då såg jag att jonathan låg i samma jagande grupp så efter en liten stund så tog han och jag ”kommandot” och började mata på i rimlig fart och 1 efter 1 släppte dom andra i gruppen.

Då var det bara han och jag kvar, bra samarbete mellan oss. men sen kände jag ett glapp någonstans i cykeln som jag inte riktigt förstod vart och började försöka lista ut vart det satt, om det var veven, pedalen eller skorna. Men efter några korta stopp insåg jag att det var min vänstra vevarm som satt löst. Så jag bad Matilda ge mig ett verktyg och när jag fick det så hoppade jag av, drog åt och hoppade upp igen och började jaga! helt galet vad jag fick jaga. Fick köra halva loppet helt solo och höll nästan samma fart som Jonathanså jag kom tyvärr aldrig riktigt ikapp

Men trött blev jag, det syns här…

Le Concasseur GP

Då har vi krossat Farsta tillsammans med massa andra galningar som skulle köra Stockholms Cupen. Banan är en klassiker som man har kört väldigt många varv på men inte tävlat så mycket på men nu var det dags.

Banan är rätt kuperad, eller ja. en uppförsbacke och en minst lika lång utförsbacke. Tyvärr är det lite dåligt asfalt runt hela varvet vilket gjorde det relativt stöket på många av varven. Ju närmare vi kom målgång desto mörkare blev desto mindre kontroll fik folk och de hade otroligt svårt att inte köra ner i alla hål längst vägen.

I mitten av loppet bestämde jag mig för att göra en lite utflykt då jag kände att jag jag inte blev trött nog dock lite halvhjärtat och kanske inte så hårt som jag borde ha kört, ikappkörd efter lite mer än 1 varv och då fick jag lägga fokus på att förbereda mig inför spurten. med 2 varv trissades farten upp men jag var inte riktigt med på det så jag försökte ta mig upp i klungan utan att slösa min energi, tyvärr gick det inte riktigt som planerat och jag var förlångt bak när spurten drog igång vilket resulterade i att min spurt var mycket längre än alla andras och jag slutade typ 10-15 resultaten har inte kommit ut än.. jag är relativt nöjd!

Till nästa år skulle jag gärna vilja starta lite tidigare då det var rätt vanskligt att köra utför i 50km/h på en väg med massa hål i mörkret, där emot var det lite häftigt att tävla i mörker!

Helg analys

Förra helgen var det en riktigt tävlings period idag, på Fredagen var det dags för Arlanda test track race ute vid Arlanda där vi fick köra runt på en racerbana, Riktigt roligt och jag lyckades uppfylla ett av mina säsongs mål: att sitta med i klungan på ett elit GP. Efter Arlanda hämtade min Sambo mig efter att jag fått rulla av en liten stund.

På lördagmorgnonen åkte jag till Södertälje för total missär på Kringelfondo läs om misären där, vill inte genomlida det igen, tidig kväll och sen morgon gav lite energi inför Söndagen och Falkenloppet som gick enligt plan! väldigt bra genomkörare! På måndagen körde jag ett snabbt pass på MTB som upladning inför Markim linjet.

Efter den helgen har jag lärt mig lite saker, dels att planering är A och O är man tillräkligt förberäd på när var och hur så går det mesta vägen och även att jag verkligen måste ha en plan INNAN jag ställer mig på startlinjen. Komma till en tävling och inte ha någon direkt plan är inte min starka sida, jag måste komma in med ett tydligt mål. hälst en uppgift från min klubb/lag, kommer jag till en tävling och börjar ändra min plan känns allt väldigt halvhjärtat, därav mina ”halvhjärtade” spurter i helgen eller mina halvhjärtade försök till utbrytning, jag måste lägga ner mer tanke och energi på det jag gör! Även till vardags..

 

Fotto: http://pojus.blogg.se/

Fotto: http://pojus.blogg.se/

jag har uppdaterat mina resultatsidan efter helgen!

Jag är glad över att jag har så fina vänner som hjälper mig och framförallt en underbar sambo som står ut med mig…

misär cykling 2.0

Idag var det dags för dag 2 i helgens tävlande, det var dags för Kringelfondo i Södertjälje.

Idag gick det i misäens tecken..

Jag tog mig till tävlingen på egenhand genom att ta pendeltåget ner till Södertälje för att trampa sista biten till start och mål som var beläget på Scanias Demo center.

Det var en hel del snabba personer som gjorde mig lite orolig inför tävlingen om hur snabbt det skulle gå men jag blev igen lite överraskad över hur min form är just nu och kunde hänga med lätt, dock var jag inte så aktig och höll mig borta från alla attacker och fronten stora delar av dagen. 45 min in i loppet hade farten lagt sig lite efter att 5 personer hade gått iväg och fått en bra lucka så började en ny kamp, kampen mot vädret. För 1 timma in i loppet så öppnade sig himlen och blåsten kom. sista timman var en ständig kamp mot att hålla mig på cykeln pga att jag skakade så mycket av kylan. Jag höll mig långt bak för att hålla alla andra borta från mina skakande svängar och risk för att jag skulle vurpa. Så fort det gick uppför blev det skönt då det inte blåste så mycket, man fick stå och ta i lite så blodet började flöda. utbytningen hade gått från 5 till 3 så det blev en spurt om 3dje platsen där jag gjorde ett halvhjärtat försök pga kylan och knep en 11 plats.

Resan hem var dock en pest, väta och kyla när jag kom hem kunde jag knappt prata men efter en lång stund i duschen och under täcket så vaknade kroppen till.

2015-05-30_00001

än så länge har det inte dykt upp några bilder från dagens lopp så jag iscensatte en bild i Euro Truck simulator 2 där man kan hitta Scanias Demo center, i det huset bakom hytten stod jag och huttra efter målgång… hade häldre varit i min virtuella Scania T580 som ser väldigt varm ut på bilden

Trosatrampen

Då var det dags för en ny tävling iår, Trosa Trampen. Meningen var att det skulle vara ett lopp för att tävla mig lite i form men med dåligt väder, lite halvtaskig motivation och allmän seghet i kroppen så kände jag mig kanske inte riktigt helt 100 på allt. men jag kom till startlinjen med en tanke om att de skulle bli bra träning.
Jag hade släpat med mig min kollega Max som normaltvis hittas på en Tempocykel iklädd badbyxor och tyckte att han skulle få känna lite fart i benen på ett Cykellopp.
Eftersom att vädret var lite sådär så blev det start i regn. kanske inte världens roligaste men men..

image

fotto från: http://www.tbok.se/TrosaTrampen2015_Uffes%20Bilder/album/#

Efter en något hektisk start med stark medvind så lugnade allt ner sig, regnet och tempot. Det föll dock inte riktigt alla i smaken och attackerna började komma. oftast var det bara väldigt väldigt små grupper som kom iväg med några få meter innan det började jagas i gruppen.

image

fotto från: http://www.tbok.se/TrosaTrampen2015_Uffes%20Bilder/album/#

Efter nästan halva loppet så gick Jonas Bjelkmark och en Södertälje åkare iväg och jag var inte sen på att följa. Efter riktigt stenhård och aktiv körning i ca 10 minuter så trodde jag att vi hade fått en rejäl lucka då vi hade ett bra och snabbt   samarbete och alla jobbade hårt. Men till min förskräckelse var klungan 10 meter bakom oss. Vi hade misslyckats…
Med lite passiv körning resten av loppet för att kontrollera min placering så började tempot trissas upp mot slutet. med ca 7 km kvar går en Spårvägen cyklist utan någon större attack, han får några meter som ökar men klungan tror att vi kan köra ikapp honom men med ca 4 km kvar så stöter vi i klungan på en hel del trafik som gör det svårt för oss att köra lika snabbt som han men när trafiken lättar så dras tempot upp rejält och jakten börjar. Eftersom att jag ville göra bra ifrån mig i spurten låter jag dom andra göra jobbet för att jaga. med ca 100 m kvar är det en skarp högersväng in på upploppet. Eftersom att spurten är rätt knepig och vädret inte det torraste så blev den kurvan rätt avgörande.

image

fotto från: http://www.tbok.se/TrosaTrampen2015_Uffes%20Bilder/album/#

Innan kurvan låg jag rätt bra till inför spurten som drog igång med 50-100m innan kurvan, men med lite långsam och passiv körning genomkurvan drar jag igång på ”riktigt” efter kurvan dock var asfalten inte 100 och en hel del folk ivägen så jag kunde inte köra med full out. och det resulterade i att jag gick miste om förstaplatsen med 1 meter…
Jag är inte bitter…

 

bilderna är saxade från: http://www.tbok.se/TrosaTrampen2015_Uffes%20Bilder/album/#

Terroriserar ortsbefolkningen

Inte bara först in i duschen idag
20140504-122041.jpg

Igår var det dags att terrorisera lite lokal invånare här i Sörmland, igår var det nämligen Ceresloppet i Katrineholm. Även fast det bara var ett motionslopp så tänkte jag att de kunde vara kul att köra de, dels för att Matildas mamma bor rätt så nära och för att det är skönt att komma iväg på ett rejält träningspass med lite fart.

Vi var nästan 100 personer som kom till start, kanske 30 av oss bestämde oss för att vi hade bråttom och körde snabbgruppen som skulle hålla 30+ men jag tror nog vi höll mer 35+ vilket jag inte hade något emot. Samarbetet i klungan funkade bra med inga större oroligheter.

Efter bara 3 mil bestämmer sig en från brudpiga att det skulle vara kul att cykla lite snabbare och jag var snabbt på men med drygt 9 mil kvar och 2 man kände vi att det inte skulle hålla så vi drog oss tillbaka. Klungan tappade åkare ju längre loppet gick och när det va drygt 4 mil kvar blev det väldig stiltje när dom ”riktiga” cyklister kände att taktik var viktigare än en jämn fart och det blev väldigt mycket rävspel och avvaktining på vem som skulle göra vad, dom som inte hade tävlat så mycket tidigare förstod inte riktigt vad vi höll på mig och beslöt sig för att gå upp och hålla tempo. Då kom attackerna!

Efter att gått iväg med ca 5 man som kände sig något slitna blev vi ikapp hunna av ca 3 man till och då blev det snabbt ovilja att dra, klungan närmade sig och jag visste att det inte var långt kvar, så jag passade på att dra ifrån utbrytargruppen med en stark attack för att visa att jag menade allvar. Efter en bit tittar jag bakåt och ser att jag har en ensam följeslagare från Hymer som ville samma sak som jag så med drygt 2 mil kvar blev det lagtempo på 2 man, vi drygade ut försprånget och fick spurta om segern, men eftersom att ingen av oss visste riktigt vart målet var blev det lite halvhjärtat in på den knappt 100 meter långa målrakan efter 2 tekniska svängar.

En person som inte tillhörde infödingarna hade visat vart skåpet skulle stå.

20140506-220243.jpg
Foto: Niklas Jonsson