Zwift academy

Enligt Zwift är det redan höst och dom tycker att vi ska komma in och börja träna inomhus igen. Dum som jag är så hade jag redan långt innan tänkt ut att jag skulle försöka vara med på Zwifts ”träningsläger” eller vad vi ska kalla det för. Men det var innan jag fattade att det skulle vara så tidigt.

Jag kommer fortfarande utföra det, men kanske med en tvist, Genom att köra alla pass solo i den takt jag själv hinner med/vädret tillåter. Jag vill ju faktiskt cykla ute så mycket som det går och inte störa grannarna.

Men redan under gårdagens pass så lyckades jag få KOM tröjan på Alp du Zwift stigningen, är faktiskt rätt nöjd med den presstationen även fast det inte var tanken.

Nya regler

Fall ni har missat det så har det kommit en ny lag, eller snarare en ändring i en lag. Från och med den första augusti så är det okej för en cyklist att cykla på vägen även fast det finns tillgång till cykelbana. Bra!

Eller är det? Personligen tror jag att det kan medfölja en del problem med denna ändring, Dels att bilisterna inte riktigt har koll på denna ändring och kommer bli mycket mer upprörda när cyklister befinner sig på körbanan trots att det finns en cykelbana. Jag tror det kan lösa lite problem i innerstan här i stockholm med att avlasta cykelbanorna från dom som vill cykla lite snabbare då cykelbanorna inte är byggda för att cykla snabbare än 10km/h på, Dock är det inte riktigt ett problem då inte många har följt den lagen tidigare.

Jag är dock rädd att denna ändringen kommer resultera i att flera personer som kommer rent ”vrångt” köra på vägen trots att det finns fina och bra cykelbanor i närheten. Tänk efter innan ni cyklar på vägen.

Värmebölja

Ja, nu är det varmt ute…

Jag brukar inte direkt frodas i värmen och lika så är det nu, men jag måste säga att jag har blivit bättre på att hantera det och känner väll att det är helt okej. jag är inte slå slut som jag brukar vara, har kunnat träna en del trots värmen. Men… Eftersom att det varit stökigt på jobbet och vi just har skaffat en liten katt har mycket av tiden gått åt till det och hemsidan har blivit lite ned prioriterad tyvärr

Midsommar som firas med svenskar?

Jag har nu fått fira midsommar. Med svenskar…

eller ja, det var en av Matildas kompisar som var med när vi firade nationaldagen sa till mig: ”Nu ska du få fira nationaldagen som en riktig svensk” så nu tänkte jag att eftersom att han var med även denna gång så skulle det bli firat på ett riktigt svenskt sett!

Vi var inbjudna till Matildas kompis Strep som hade kombinerad 30 års fest och midsommar firande mitt ute på landet utanför Västerås. Riktigt trevligt, fullt med folk. Både nytt och bekant mycket trevligt och riktigt kul! Natten blev snabbt väldigt sent och dagen efter blev en jobbig historia med lite sömn.. som tur är har det ju varit långhelg så man har haft tid att ligga i soffan och gör så lite som möjligt…

Regnigt rek

Då var det dags. snart är det DUST ett läger som Matilda är med och anordnar vilket betyder att jag får följa med och göra mig så delaktig som det bara går. Vilket betyder att jag faktiskt ska hålla i en aktivitet! Jag ska cykla MTB med Kidsen.

Men i helgen var det dags att åka till Tiveden för att kolla om skogarna är lika dana som dom var för 4 år sen då vi gjorde samma sak. Ut i skogen för att leta stigar är ju alltid kul, sen är det lite speciellt att tänka att några kids ska lära sig att cykla MTB på dom stigarna så det får inte vara för svårt och jag får inte göra det för lätt så det inte blir någon utmaning utan vi letar efter det klassiska order ”lagom”. Stigar som jag tycker är kul kommer dom inte våga åka på och lätta stigar ger inte den önskade effekten…

Sen tillkommer ju hela grejjen med att det är ett läger… att bo i tält, vara ute, slippa duscha varje dag, få maten serverad av någon annan scout och bli tillsagt att man tar för mycket… Så denna gång ska jag ha med mig massa godis och egen huvud kudde…

Lida Loop Damm upplagan

Foto: Cykelkanalen.se

Ja då var det dags för ytterligare ett Lida Loop. Detta år lite dammigare än vad det brukar vara. Jag lyckades få med mig Matilda som hjälp vilket var till stor hjälp då det var otorligt varmt och man behövde verkligen få i sig så mycket vätska som det bara gick. Väl på plats med alla andra som skulle åka så tog vi oss och hämtade nummerlapp, monterade den och sedan förbi Cykloteket tältet för att slänga in en väska och vidare till Startfållorna men i lite brist på rutin och tid så hade många redan lagt in sina cyklar och jag fick stå långt bak i min fålla. Inget att göra åt det bara att bita i det sura äpplet, dricka vatten och vänta på starten.

Foto: Matilda Neumann

När starten gick och vi tog oss an startbacken så blev det som vanligt, lite hugg om placeringar och spår sen kom vi ut på motionsspåren och jag trodde inte det var sant. det dammade något otroligt, man såg ca 3-4 cyklister framför sig sen var det kört. Efter en stund märkte jag hur det började bli svårt att andas av allt damm men tänkte inte mer på det.

Foto: Matilda Neumann

Första loopen flöt väl på som den brukar, bra tempo på platten och försöka hålla tempot när det blev tekniskt, försökte plocka så många placeringar som det bara gick där jag kunde, sen var det dags för den loopen jag måste träna betydligt mer på. Den mer tekniska andra loopen, försökte hålla ett bra tempo genom dom bitarna men kände snabbt att jag varken hade ben, teknik eller lungor. Jag fick aldrig något riktigt flyt och fick bara svårare och svårare att få i mig luft, det började bränna i halsen och lungorna, så jag slog av lite på tempot och började mata så gott jag bara kunde.

Foto: Cykelkanalen.se

Sen ut på sista loopen så visste jag att det inte var långt kvar och handlade till stor del om att bara överleva. Försökte kräma ur det sista ur mig och fick riktigt bra flyt och lyckades till och med spräcka upp den gruppen jag körde med i en teknisk utförslöpa (den enda på banan) vilket jag blev otroligt nöjd över. Sen var det sista 4km där man kommer ut på dom stora vägarna innan lida och börjar se folk som ligger framför. Jag kände att jag inte riktigt hade power i benen men när en Kille från Knivsta kör om i värdens fart och säger ”kom igen! nu kör vi” så tänder jag till och börjar mata, vi kör om några och så är det min tur att ladda på. Då lyckas jag tydligen hänga av honom. Inte riktigt det jag ville så jag försökte vänta in honom men det gick sådär, han kom aldrig riktig ikapp men jag fortsatte bomba på och tog in några placeringar.

Foto: mtbfoto.se

Bra ladd hela vägen in.

2:45 nånting och 36 plats. Kanske inte det jag ville men ändå helt okej med tanke på att jag har haft ont i ett knä veckan innan..

Foto: Matilda Neumann

Jag vill bara säga att TACK till min underbara fru som såg till att jag tog mig runt, hejjade, langade och hann även med att knäppa några bilder!

Lida ladd

Snart är det dags för att lida lite i Lida.

Fotto från Happyride.se

Jag laddar väll på det bästa settet jag vet, genom att vara skadad. Jag har dom senaste dagarna haft ont i mitt ena knä, det kommer troligtvis efter att jag var ute och sprang tidigare i veckan men men.. Jag hoppas på att jag kan jobba bort det lagom till Lida så jag har en Chans på att köra på en bra tid!
Ser fram emot att köra lite MTB igen på lite mer tekniska stigar än vad det var på Lidingö. Känns lite konstigt att jag ska se fram emot lite tekniska stigar…

Sen så passade jag ju på att fylla år nu i veckan, så vem vet? nästa år kanske ni ser mig i H30 ist för elit? eller ska man ge elit något år till innan man är klar där?

På äventyr

LLFörra fredagen var det dags för äventyr.

När vi gifte oss så fick vi en gåva om ett äventyr i skärgården från havet och ovan. I fredags var det dags! Det som var lite kul var att det var inte bara jag och matilda där utan även våran kompis Philip som hade fått samma äventyr i 30-present (vi planerade såklart detta så det var inte slumpen).

Det började med att vi fick kliva på en Storebro 90E aka Stidsbåt 90. Dok inte exagt samma som militären använder utan denna är snäppet mindre och lättare och är endast bestyckad med en motor men har typ samma prestanda.

När vi hade glidit ut till sjös en bit och svängt några gånger runt någon liten ö kommer vi fram till en ö. På ön stod en helikopter och väntade på oss. Vi blev indelade i 3 grupper och sen var det bara dags att vänta på att hoppa in i helikopter för att få åka på en liten tur.

Väl inne i helikoptern och uppe i luften. Helt otroligt upplevelse. Allt syntes så tydligt och var så nära varandra Det är tydligen inte så långt mellan Vaxholm och Gustavsberg när man är en bit upp i luften. Helt otroligt coolt…

Sedan var det dags att åka hemåt med båten igen. Denna gång blev vi förvarnade, vi skulle köra lite snabbare och svängigare. Vi fick välja att sitta ute om vi ville men det vara några få som valde det. Vi satte oss inne och iväg bar det, helt otroligt hur smidigt och fint en stidsbåt glider genom vattnet och tar svängar utan några problem alls, den carvar nästan genom vattnet och han som satt bak tyckte det var minst lika kul, tills vi gjorde en krachstop. Alltså gå från typ 20 knop till 0 på bara några meter… Vilket resulterade i att vågen bakom båten kom ikapp oss… Då får man skylla sig själv…

Helt otroligt häftigt…

Smérundan

Har väll tävlat igen då!

Tillbaka på landsvägs cykeln, görandes det jag gör bäst; vara jobbig och gå i utbrytning!

Det blev ett nytt lopp för min del hemma i Sörmland, eftersom att vi redan hade tanken på att vara där över den helgen så föll det sig väldigt väl att Team Sméstaden CK arrangerade sitt lopp Smérundan. Jag visste inte riktigt hur jobbigt det skulle bli så jag tänkte att man kan ju alltid göra det jobbigare genom att arbeta mer!

Redan vid start känner jag igen några starka cyklister från lite olika klubbar och efter att den väldigt coola master bilen (en Tesla S) hade släppt iväg oss började ful körningen från några. Att börja hoppa över förningar redan 5-10 min i loppet tycker jag inte är okej. Då ska man inte ligga bland dom 4 första i klungan och inte ens öppna munnen för att andas.

Efter ca 1 mil får  Martin Magnusson från Strängnäs Ck en lite lucka i samband med möte och att jag tröttna på att det ful åktes, Martin hade en klubbkamrat som inte jagade vilket jag har total respekt för, men när man sedan inte vill jobba ikapp luckan när man kommer från en helt annat klubb är helt oförståeligt för mig. Så jag lät Martin få en lucka på 15-25 meter innan jag tröttnade och stötte ikapp. Väl ikapp jagade jag upp tempot och vi körde på. Jag förklarade vad min plan var och jag ville visa tydligt vart skåpet skulle stå. När jag sneglar över axeln så blev han som var så himla trött VÄLDIGT pigg med en gång och försökte stöta ikapp oss från klungan. Vi borrade ner våra huvuden och körde.

foto: Lucas Lovegren

Mycket bra samarbete och kommunikation mellan oss i utbrytningen resulterade i att ökan bara växte och växte. Vi fick några få tids angivelser längst banan som först var 2 minuter och sedan 3 minuter med drygt 1/3 kvar av loppet. Då visste jag att det kunde gå om vi försökte jobba bra ihop! Vi hade dock ett problem…

foto: Lucas Lovegren

Martins bakväxel hade lagt av efter typ 4 mil, vilket resulterade i att han bara hade 2 växlar att köra på. Vi valde att inte stanna och köra på då vi hade dålig koll på hur samarbetet i klungan var och vad vi hade för lucka ner. Bära eller brista..

foto: Lucas Lovegren

När vi började vände norr ut på banan så blev det genast mycket jobbare, vinden blåste nu sida mot ist för sida med som gjorde att vi hade fått en fin lucka i början av loppet. Jag blev allt mer orolig att klungan bakom hade börjat köra och fått igång ett samarbete i vinden så jag, allt krispigare jobbade så mycket jag kunde så Martin kunde jobba så mycket han kunde då jag visste att vi skulle vara mycket snabbare 2 än om jag hade försökt gå solo.

När vi äntligen var framme på området så blev det en liten spurt oss emellan, Men det var mer en formalitet. Jag rullade först över mållinjen och var grymt nöjd med våran insatts. Lika så var arrangörerna! Alla som såg oss i utbrytning var imponerade över att vi hade orkat!

Grymt bra kört av alla inblandade! Grymt bra arrangemang och otroligt fin tävling! grymt kul att sätta färg på loppet! Ses nästa år!

tänk vad glad man kan vara när man cyklar!

foto: Lucas Lovegren

Tävlings tänk

Ja, hur ska man egentligen tänka innan en tävling? oavsett om man har riktiga mål eller man tar det med en klackspark och ser det mer som en träning? Hur ska man tänka? Vilket mindset ska man ha när man går in?

Personligen så ser jag alla race som race. Där emot har jag viktiga: ”A Race” tävlingar och mindre viktiga B och C race. Det skiljer sig egentligen inget när det gäller min mindset, jag är där för att göra mitt bästa. Materialet är den samma, en chans att få köra med finhjulen, speedsuiten och köra all in på tävlings nutritionen. Allt för att få in en vana. Sen kanske det är skillnad mellan hur jag lägger upp loppet och vad jag gör innan. Testa ett annat upplägg innan tävlingen eller kanske göra något jag inte brukar göra på tävlingar. Allt för att se vad jag kan lära mig inför framtida tävlingar.

Varje start på en tävling är en chans till att lära sig något nytt och utvecklas inför framtida tävlingar. Det ger även ett visst lugn i kroppen, en vana, en rutin. Så att man slipper bli nervös inför loppen utan att man vet vad man behöver, när man behöver och vart man hittar det!