Lida Loop Damm upplagan

Foto: Cykelkanalen.se

Ja då var det dags för ytterligare ett Lida Loop. Detta år lite dammigare än vad det brukar vara. Jag lyckades få med mig Matilda som hjälp vilket var till stor hjälp då det var otorligt varmt och man behövde verkligen få i sig så mycket vätska som det bara gick. Väl på plats med alla andra som skulle åka så tog vi oss och hämtade nummerlapp, monterade den och sedan förbi Cykloteket tältet för att slänga in en väska och vidare till Startfållorna men i lite brist på rutin och tid så hade många redan lagt in sina cyklar och jag fick stå långt bak i min fålla. Inget att göra åt det bara att bita i det sura äpplet, dricka vatten och vänta på starten.

Foto: Matilda Neumann

När starten gick och vi tog oss an startbacken så blev det som vanligt, lite hugg om placeringar och spår sen kom vi ut på motionsspåren och jag trodde inte det var sant. det dammade något otroligt, man såg ca 3-4 cyklister framför sig sen var det kört. Efter en stund märkte jag hur det började bli svårt att andas av allt damm men tänkte inte mer på det.

Foto: Matilda Neumann

Första loopen flöt väl på som den brukar, bra tempo på platten och försöka hålla tempot när det blev tekniskt, försökte plocka så många placeringar som det bara gick där jag kunde, sen var det dags för den loopen jag måste träna betydligt mer på. Den mer tekniska andra loopen, försökte hålla ett bra tempo genom dom bitarna men kände snabbt att jag varken hade ben, teknik eller lungor. Jag fick aldrig något riktigt flyt och fick bara svårare och svårare att få i mig luft, det började bränna i halsen och lungorna, så jag slog av lite på tempot och började mata så gott jag bara kunde.

Foto: Cykelkanalen.se

Sen ut på sista loopen så visste jag att det inte var långt kvar och handlade till stor del om att bara överleva. Försökte kräma ur det sista ur mig och fick riktigt bra flyt och lyckades till och med spräcka upp den gruppen jag körde med i en teknisk utförslöpa (den enda på banan) vilket jag blev otroligt nöjd över. Sen var det sista 4km där man kommer ut på dom stora vägarna innan lida och börjar se folk som ligger framför. Jag kände att jag inte riktigt hade power i benen men när en Kille från Knivsta kör om i värdens fart och säger ”kom igen! nu kör vi” så tänder jag till och börjar mata, vi kör om några och så är det min tur att ladda på. Då lyckas jag tydligen hänga av honom. Inte riktigt det jag ville så jag försökte vänta in honom men det gick sådär, han kom aldrig riktig ikapp men jag fortsatte bomba på och tog in några placeringar.

Foto: mtbfoto.se

Bra ladd hela vägen in.

2:45 nånting och 36 plats. Kanske inte det jag ville men ändå helt okej med tanke på att jag har haft ont i ett knä veckan innan..

Foto: Matilda Neumann

Jag vill bara säga att TACK till min underbara fru som såg till att jag tog mig runt, hejjade, langade och hann även med att knäppa några bilder!

Lida ladd

Snart är det dags för att lida lite i Lida.

Fotto från Happyride.se

Jag laddar väll på det bästa settet jag vet, genom att vara skadad. Jag har dom senaste dagarna haft ont i mitt ena knä, det kommer troligtvis efter att jag var ute och sprang tidigare i veckan men men.. Jag hoppas på att jag kan jobba bort det lagom till Lida så jag har en Chans på att köra på en bra tid!
Ser fram emot att köra lite MTB igen på lite mer tekniska stigar än vad det var på Lidingö. Känns lite konstigt att jag ska se fram emot lite tekniska stigar…

Sen så passade jag ju på att fylla år nu i veckan, så vem vet? nästa år kanske ni ser mig i H30 ist för elit? eller ska man ge elit något år till innan man är klar där?

Smérundan

Har väll tävlat igen då!

Tillbaka på landsvägs cykeln, görandes det jag gör bäst; vara jobbig och gå i utbrytning!

Det blev ett nytt lopp för min del hemma i Sörmland, eftersom att vi redan hade tanken på att vara där över den helgen så föll det sig väldigt väl att Team Sméstaden CK arrangerade sitt lopp Smérundan. Jag visste inte riktigt hur jobbigt det skulle bli så jag tänkte att man kan ju alltid göra det jobbigare genom att arbeta mer!

Redan vid start känner jag igen några starka cyklister från lite olika klubbar och efter att den väldigt coola master bilen (en Tesla S) hade släppt iväg oss började ful körningen från några. Att börja hoppa över förningar redan 5-10 min i loppet tycker jag inte är okej. Då ska man inte ligga bland dom 4 första i klungan och inte ens öppna munnen för att andas.

Efter ca 1 mil får  Martin Magnusson från Strängnäs Ck en lite lucka i samband med möte och att jag tröttna på att det ful åktes, Martin hade en klubbkamrat som inte jagade vilket jag har total respekt för, men när man sedan inte vill jobba ikapp luckan när man kommer från en helt annat klubb är helt oförståeligt för mig. Så jag lät Martin få en lucka på 15-25 meter innan jag tröttnade och stötte ikapp. Väl ikapp jagade jag upp tempot och vi körde på. Jag förklarade vad min plan var och jag ville visa tydligt vart skåpet skulle stå. När jag sneglar över axeln så blev han som var så himla trött VÄLDIGT pigg med en gång och försökte stöta ikapp oss från klungan. Vi borrade ner våra huvuden och körde.

foto: Lucas Lovegren

Mycket bra samarbete och kommunikation mellan oss i utbrytningen resulterade i att ökan bara växte och växte. Vi fick några få tids angivelser längst banan som först var 2 minuter och sedan 3 minuter med drygt 1/3 kvar av loppet. Då visste jag att det kunde gå om vi försökte jobba bra ihop! Vi hade dock ett problem…

foto: Lucas Lovegren

Martins bakväxel hade lagt av efter typ 4 mil, vilket resulterade i att han bara hade 2 växlar att köra på. Vi valde att inte stanna och köra på då vi hade dålig koll på hur samarbetet i klungan var och vad vi hade för lucka ner. Bära eller brista..

foto: Lucas Lovegren

När vi började vände norr ut på banan så blev det genast mycket jobbare, vinden blåste nu sida mot ist för sida med som gjorde att vi hade fått en fin lucka i början av loppet. Jag blev allt mer orolig att klungan bakom hade börjat köra och fått igång ett samarbete i vinden så jag, allt krispigare jobbade så mycket jag kunde så Martin kunde jobba så mycket han kunde då jag visste att vi skulle vara mycket snabbare 2 än om jag hade försökt gå solo.

När vi äntligen var framme på området så blev det en liten spurt oss emellan, Men det var mer en formalitet. Jag rullade först över mållinjen och var grymt nöjd med våran insatts. Lika så var arrangörerna! Alla som såg oss i utbrytning var imponerade över att vi hade orkat!

Grymt bra kört av alla inblandade! Grymt bra arrangemang och otroligt fin tävling! grymt kul att sätta färg på loppet! Ses nästa år!

tänk vad glad man kan vara när man cyklar!

foto: Lucas Lovegren

Tävlings tänk

Ja, hur ska man egentligen tänka innan en tävling? oavsett om man har riktiga mål eller man tar det med en klackspark och ser det mer som en träning? Hur ska man tänka? Vilket mindset ska man ha när man går in?

Personligen så ser jag alla race som race. Där emot har jag viktiga: ”A Race” tävlingar och mindre viktiga B och C race. Det skiljer sig egentligen inget när det gäller min mindset, jag är där för att göra mitt bästa. Materialet är den samma, en chans att få köra med finhjulen, speedsuiten och köra all in på tävlings nutritionen. Allt för att få in en vana. Sen kanske det är skillnad mellan hur jag lägger upp loppet och vad jag gör innan. Testa ett annat upplägg innan tävlingen eller kanske göra något jag inte brukar göra på tävlingar. Allt för att se vad jag kan lära mig inför framtida tävlingar.

Varje start på en tävling är en chans till att lära sig något nytt och utvecklas inför framtida tävlingar. Det ger även ett visst lugn i kroppen, en vana, en rutin. Så att man slipper bli nervös inför loppen utan att man vet vad man behöver, när man behöver och vart man hittar det!

Lidingöloppet

Då var tävlings premieren avklarad. Har väll inte direkt haft världens bästa uppladdning med tanke på den fantastiska resan till Mexico och sen massa sjukdagar efter det. Sen började inte morgonen på något super bra sett häller då jag på något sett stängde av min veckar klocka mitt i natten så jag höll på att försova mig. Blev inte riktigt den lugna morgonen jag hade tänkte utan blev lite stress och panik men jag han ta mig till Lidingö utan problem!

Foto: Cykelkanalen.se

Själva loppet gick väll helt klart överförväntan! Jag hade räknat med död och panik men det blev nästan tvärt om. Fick starta väldigt långt bak med mycket folk framför mig så jag hade en hel del personer att passera, Redan i första backen hade jag redan kommit ikapp en hel del och jobbat mig in i klungan och tagit platser. In på första smala partiet så stod det still, Folk bromsade in och tog det lugnt, men jag hade lust att åka snabbt så utan massa markeringar på banan valde jag att åka vid sidan av vägen. Är ju trots allt en MTB tävling, fick en del placeringar på det.

Sen blev det väldigt snabbt ett landsvägslopp med cyklar med rakt styre, grupper bildades snabbt, positioner växlade och folk slutade arbeta när dom kom till fronten. Vilket jag kan bli irriterad på när det är 50m fram till nästa klunga, inge svårt att köra ikapp. Men varför ska jag dra ikapp klungan framför med någon tjomme på hjul som inte vill jobba? Då gör jag det jag gör bäst: attack cykling! Så istället för att dra upp honom så kom han aldrig ikapp. (inte han på bilden nedan, TCM åkaren va chill)

Foto: Cykelkanalen.se

Efter att ha jagat och jobbat i gruppen stora delar av loppet och tagit placeringar i varje backe uppför med krampkänningar genom senare halvan av loppet. Så kommer vi ut på det ÄNDA lite tekniska partiet på banan och jag fuckar upp allt… nu efterhand fattar jag varför då jag körde lite högre tryck i däcken än vad jag är van vid så jag missbedömde allt. Så jag är tvungen att klicka ur och var snäll nog och lät gruppen passera så jag kunde jaga ikapp dom efter det partiet i min takt. När jag kom ikapp gruppen så var farten lika låg som tidigare, Ja jag tyckte det gick lite långsamt hela loppet men hade svårt att göra saker då det var mycket trafik. Jag tog några placeringar i en backe och såg dom som låg i täten och då hade dom gått i en lite attack med typ 8km kvar. När nästa backe kom så tog jag några platser till och vi körde ikapp dom 2 som var iväg var på jag tänker att det är ett bra ställe att göra något otroligt korkat, nämligen attackera med 4 km kvar.

INGEN annan ville med, dom låg bara och titta på varandra och jag fick snabbt en lucka på typ 100 meter var på jag bestämde mig: ”let´s do it!” så jag borrade ner huvudet och körde! med knappt 1km kvar såg jag dom som jagade, det hade blivit en liten grupp av dom som hade gått iväg tidigare och dom jagade, Då fick jag lite panik och försökte hålla tempot hela vägen. Kom i mål med ett bra försprång till dom andra!

Kom 88a på 2:26:18 rätt nöjd med det med tanke på min uppladdning! nu är det nya tag inför kommande race!

Foto: Lovisa Hammarbäck

Före loppet när jag var ren och trodde på mig själv

Foto: Lovisa Hammarbäck

Efter loppet då jag va lite smutsigare och tänkte på Pizza

Zwift SZR höst serie

Jaha. helt död efter kvällens tävling på Zwift.

Helt sjukt bra träning måste jag säga men det är även sjukt kul att pressa sig det där lilla extra som man brukar göra på tävlingar. Idag var det dock lite speciellt då jag fick släppa första gruppen väldigt tidigt, men då såg jag att jonathan låg i samma jagande grupp så efter en liten stund så tog han och jag ”kommandot” och började mata på i rimlig fart och 1 efter 1 släppte dom andra i gruppen.

Då var det bara han och jag kvar, bra samarbete mellan oss. men sen kände jag ett glapp någonstans i cykeln som jag inte riktigt förstod vart och började försöka lista ut vart det satt, om det var veven, pedalen eller skorna. Men efter några korta stopp insåg jag att det var min vänstra vevarm som satt löst. Så jag bad Matilda ge mig ett verktyg och när jag fick det så hoppade jag av, drog åt och hoppade upp igen och började jaga! helt galet vad jag fick jaga. Fick köra halva loppet helt solo och höll nästan samma fart som Jonathanså jag kom tyvärr aldrig riktigt ikapp

Men trött blev jag, det syns här…

Men skjut mig..

Igår körde jag mitt första Zwift race någonsin. Riktigt kul, men så fruktansvärt jobbigt så det inte är sant.

Jag började loppet med att försökte hänga med dom första åkarna i deras utbrytning som dom gjorde redan från start, helt galet hur snabbt dom skulle köra från start, jag orkade alltså med deras tempo i typ 5 minuter, eller AA jag gjorde igentligen inte det utan jag försökte jaga ikap i typ 5 minuter innan jag insåg att det inte skulle så så jag avslutade mitt försök med att jaga ikapp och valde att dra ner på tempot för att orka igenom hela tävlingen och få en bra träning vilket var målet.

första varvet va rätt så stökigt innan jag kom in i en grupp in på andra varvet där vi hade ett bra tempo  jag drog ner på tempot för att hålla hela vägen vilket var ett rätt bra val, ut på sista varvet hade jag satt ett mål till mig att hålla högt tempo i sista backen. Det visade sig att många hade gått ut lite för hårt och tappade i sista backen körde säkert om 10 pers.

Det va så sjukt jobbigt så de va löjligt så nästa onsdag gör jag om det!

Älvsjöloppet

Lånat från: http://www.alvsjoloppet.se/

I helgen passade jag på att testa ett Trailopp i dom lokala skogarna mellan Stuvsta och Älvsjö. Hade egentligen inga stora ambitioner utan det var bra att springa. Jag tog och gick dit hem ifrån och tog det som lätt uppvärmning. Hämtade ut min nummerlapp när jag väl var på plats med det coolaste startnumret jag troligen någonsin har haft: 404 är man tillräckligt nördig förstår man vad det är, fattar man inte ska man skaffa sig lite sämre internett så förstår man direkt.

En stod innan start börjar det komma mer och mer folk och jag inser att jag kanske behöver gå på toa, men efter att ha tvekat lite för länge så blev mitt besök på toa lite utdraget och försenat då det hade blivit en rätt lång kö.

Efter att jag va klar där fanns det inte jätte lång tid att värma upp på men några snabba och kvicka löpsteg sen var det bara att ställa sig i startfållan och göra sig redo.

När starten gick var det ett otroligt hets tempo som sattes upp av dom andra löparna och framförallt alla tonåringar som skulle springa, högt tempo första varvet där jag som tur va kunde navigera med hjälp av framförvarande hela varvet. In till varvning så försvinner alla tonåringar som bara skulle springa 5km och inte 10 km. En lättnad kom över alla som sprang fram förmig när vi hade sprungit in i skogen igen efter vättskan då alla tog det lite lugnare nu för att dom slapp kämpa mot några småglin.

blev lite lugnare på andra varvet för att jag hade blivit lite trött samt att jag försökte att inte springa fel.

Blev en rätt stabil 7:nde plats för mig med 58:36 så jag ska nog va rätt nöjd. Nästa år gör vi om det!

Bra träningsvecka

Första arbetsveckan efter semestern är nu avklarad och överlevd! hade en plan om att träna rätt mycket denna vecka och jag måste väll säga att som det ser ut just nu så ser det sjukt bra ut! faktiskt gjort alla pass jag har planerat utan att känna mig super duper sliten, eller aa. Igår var dock ett undantag då jag höll på att somna vid/i maten.

Idag var sista arbetsdagen för denna vecka och nu är det bara en fullspäckad helg med kräftskiva och en runda i Sörmland och smaka på massa mat. Vi ska nämligen testa på Aptitrundan. Lär väll lämna rapport på det sedan! Men nu är det först fredags drink och sedan imorgon ska jag plåga mig på Älvsjöloppet

 

 

Testat det här med SwimRun…

Ja, för ett tag sen testade jag det här med SwimRun i Flen. En kompis till Matilda pratade för ett tag som att göra Ö till Ö och undrade fall jag kände någon som var sugen på att göra det och tänkte att han va galen, han hade ju aldrig gjort något liknande. Sen några månader senare såg jag att det fanns en Sprint variant på SwimRun i Flen. Så vi beslöt oss för att ställa upp, bara för att testa!

Sagt och gjort, vi anmälde oss och stod redo att köra båda helt och hållet nybörjare. Vi hade höga förhoppningar på oss själva men kände att det skulle bli kul att testa. Banan bestod av nästan 5km löpning och totalt 900m simning som var fördelat på 4 simningar.

Efter en liten uppvärmning och bangenomgång ställer vi oss vid start linjen redo för start. Alla ser ut som att dom vet vad dom håller på med förutom vi typ… Starten går och vi rusar iväg mot första simningen var på jag rätt snabbt inser att min tävlings djävul har tagit det bättre av mig och jag försöker springa med dom som springer snabbast, in i första vattnet och börja simma. Jag och min lag kamrat Erik hade redan innan pratat lite om att han troligen simmade lite snabbare än mig (ja, vi hade aldrig tränat tillsammans innan) så när vi skulle kliva in i vattnet ville jag ha honom framför mig så jag kunde navigera efter honom, sagt och gjort så simmade vi iväg och jag va som vanligt ute och cyklade när det gällde min simning och navigering men jag lyckades komma iväg och runt, Sen skulle vi upp ur vattnet. Jag har ju testat på Triathlon tidigare och vet hur snurrig man blir av att kliva upp ur vattnet och vara redo på att göra något annat. Det var inte Erik det kom som en lite chock för honom att börja springa direkt efter men iväg kom vi efter några gå steg.

Ut på en av dom längre löpningarna försökte jag hålla mig i den gruppen vi kom ut ur vattnet med men märkte snabbt att det inte var Eriks tempo och slog av på takten för att låta honom bestämma tempot på löpningen. Sen var det dags för den långa simningen. drygt 300-350 meter. Inte det roligaste att göra när man var trött efter löpningen. Iväg kom vi och jag märkte efter ett tag att jag simmade om Erik och kände att jag nu fick lita på min egen navigering för att Erik simmade lite konstigt. visade sig sen att han faktiskt inte såg något då hans glasögon hade immat igen. Erik allt tröttare och vi får börja gå längre sträckor efter simningen men med lite lugnare tempo och några uppmuntrande ord så kommer vi iväg. Efter en kort simning och en lång löpning är vi tillbaka vid den långa simningen. Sen var det bara målgång kvar!

Vi överlevde, satt Personbästa och kom inte sist! nästa år tar vi revansch!

Jag måste säga att det va SJUKT kul tävling och ser fram emot att göra om den nästa år lite mer tränad och redo på vad vi står framför och banan var optimal för publiken vilket är sjukt kul! Sen vill jag tacka Matilda för alla bilder!