Test utfört

Så då har jag utfört en av vinterns första testar, Denna gång med ett lite annorlunda test protokoll. inte det gamla vanliga 20″ testet utan ett protokoll som jag fått av Outvitro som är en av klubbens sponsorer.

Testet bestod av 3 delar: 1 st 15 sekunders sitt sprint som jag gjorde rätt så bra, ingen super duper Watt man ändå en bra insatts. Kanske hade kunnat få ut lite mer fall jag hade tränat lite mer och verkligen hittat den bästa växeln.

Sen var det en 4 minuters intervall där tanken var en negativ splitt, vilket jag faktiskt tror att jag lyckades rätt bra med. Vad kan man lära sig av det? Att man kanske går ut lite för mjukt när man kör och kanske klarar av mer än vad man tror?

Sist var det dags för en 20″ intervall med samma tanke om den negativa splitten, kanske inte det lättaste när man vet att man har väldigt långt kvar som man måste hålla samma tempo. Det gick väll enligt planen och jag körde väldigt mycket på känsla. Blev lite svårt på slutet då jag hade valt att köra uppför men backen var inte tillräckligt lång så jag fick köra vidare över  toppen, en bit utför och vända. Det gav lite ryckig kraft men jag tror nog inte jag hade kunnat köra snabbare.

Nu väntar jag på resultaten av testet som jag borde få inom kort!

3 av 9 tour de Zwift

Tänkte lämna en kort rapport av 1/3 av tour de Zwift än så länge.

Dom första etapperna har varit väldigt hårda på dom tiderna jag har kört men det betyder ju bra träning!

Jag har tagit loppen som träning och inget annat så jag har alltid kört med en plan. Ibland går det bra ibland inte. Både första och andra etappen slutade sådär då jag var lite stressad innan dom och åt lite för tätt inpå så de hade kunnat sluta illa.

Idag där emot hade jag tillochmed tid att värma upp på, det visade sig rätt snabbt i resultatet då jag lyckades hålla mig i bra position hela loppet och även placera mig bra i sista backen!

Känner mig rätt pigg och fräsch men det kan vi snabbt ändra

Bygga bygga

Nu börjar det bli dags att planera nästa år? eller aa snarare nästa års material. Tidigare i veckan kom min och min klubbkamrat Maxs hojar, så tidigare i veckan passade vi på att ta en kväll att bygga ihop dom!

Jag ser fram emot att komma ut i skogen och testa den! Jag går tillbaka till den gamla knasiga skolan, hardtail och trasig gaffel, ska bli kul att testa! Mer information och bilder kommer så fort alla delar är på plats!

Century CX

I helgen var det dags att testa på något helt nytt, nämligen lite äventyr på cykel! Denna gång på grusväg. Någon klubbkamrat hade nämligen hittat ett lopp som gick i Mönsterås som en av mina gamla cykelkompisar anordnar och all vinst på loppet går direkt till Suicide Zero. En organisation som ligger mig rätt så nära.

Jag, Max och Jonathan beslöt oss för att vi skulle åka ner till Mönsterås för att åka på lite äventyr på hösten och cykla 160km på grusvägarna runt om. Vi packad oss in i bilen på fredagen och åkte mot Mönsterås.

Framme på plats installerade vi oss i våran stuga och gjorde oss redo för äventyret som komma skulle.

Vi drog iväg i samlad trupp med dom 3 fartgrupperna genom Mönsterås för att sedan dela upp oss och köra i den fart vi hade tänkt. Vi tog såklart den snabbaste gruppen som var den som skulle hålla 30km/h vilket jag var rätt orolig inför då jag dels hade varit sjuk med förkylning och inte hade kunnat träna så mycket som jag ville. Men vi drog iväg i ett jäkla tempo.

Foto: Oscar Ekstam

Ute på vägarna hade vi helt klart tur med vädret och farten trissades upp mer och mer efter några punkteringar som fick oss att hamna efter 25km/h gruppen. En lite stund senare kom vi ikapp dom för att köra om hela gruppen.

Foto: Oscar Ekstam

Vi hade flera stopp längst vägen vilket var otroligt skönt att man kunde ta igen sig lite från hetsen för att hålla tempot uppe på grusvägarna. Hetsen hade skapat ytterligare punkteringar.

Foto: Oscar Ekstam

Efter andra stoppet så hade gruppen decimerats från ca 25st till nu endast 5. Vi visste inte riktigt när dom sista hade släppt så vi drog ner på tempot och började köra i ”snack tempo” för att ge dom andra chansen att komma ikapp. Det gjorde dom inte..

Foto: Oscar Ekstam

Jag har nog aldrig cyklat så länge, och framförallt inte på en CX…

Detta gör vi om!

 

Hösten är här

Nu känns det som om det är höst på riktigt. Cyclocrossen är färdigbyggd, det börjar bli kallt på mornarna och det är mörkt när man kliver upp för att ta sig till jobbet.

Jag har även börjat planera lite nästa säsong och en lite annorlunda plan börjar forma sig gentemot tidigare år men jag tror det kan bli bra, både psykiskt och fysiskt.

https://www.instagram.com/p/Bnq83TbF_dW/?taken-by=sdl_ck

Ett annat klassiskt tecken är att jag har just nu på mig min älskade NapSack när jag skriver detta, och för er sin inte vet vad det är så är det en sovsäck som har öppningar för ben om armar så man kan gå runt med den på sig.

 

 

Badsjö triathlon

jag skulle följa med på en sak i lördags, ett litet triathlon lopp i Saltsjöbaden…

Dum som jag är sa jag: ”Ja! det låter som en jätte bra idée”

Sagt och gjort, jag och Max drog iväg dit för att göra 3 olika saker direkt efter varandra utan någon vila. Kändes rätt onödigt måste jag säga.

Vi kom dit i godtid och hittade bra platser i växlings zonen, tog ett varv på cykelbanan och hade chansen att ta det lugnt en stund innan start. Rätt skönt, dock var Max väldigt nervös. Jag kände inte alls samma press på mig då jag inte hade något att förlora..

Max pekade ut massa snabba personer som jag inte hade någon aning om vilka dom var, och vi begav oss ner till vattnet för att börja med att bada i 750m, så klart var det problem med mitt chip så jag hamnade typ längst bak i starten på simningen med fullt med folk runt om kring mig i vattnet. Mindre slagsmål överallt, inte alls kul. Eftersom att simningen var en varvbana med varvning på land så kunde fokusera på ett varv i taget. ut på andra varvet var det betydligt lugnare och jag hade simmat om en hel del personer. Upp och dags att byta om och göra något jag faktiskt kan.

Väl ute på cyklingen gjorde jag det jag är bäst på, cyklade och jag cyklade rätt snabbt, iaf i förhållande till mig prestation på simningen. Jag cyklade om cyklist efter cyklist, tog kurvor som ett proffs hade riktigt bra flyt genom hela cyklingen, Dock blev det lite jobbigt i vissa lägen då jag hamnade bakom bilar som höll lite lägre fart än vad jag gjorde.

Fotograf :Henrik Nordström

När jag kom ut på löpningen hade jag lite kramp känningar i vaderna, då var det bara att köra på, bara att sätta en fot framför den andra. Det blev rätt intressant då jag försökte vara cool och springa och cykla utan strumpor, men det fick jag sota för då jag fick skavsår rätt snabbt som jag fick lida av på löpningen. Med knappt ett varv kvar så får jag en knack på axeln… ”200meter till och du hade klarat det” Då kom Max upp, han hade varvav mig med minsta möjliga marginal… Jag bet i det sista varvet och tog mig runt på typ 1:13 Rätt nöjd med det måste jag erkänna… Kanske ska träna lite löpning och simning för att se hur snabb man kan bli…

Efter det så gick vi till Max mamma som hade fixat lunch och jag var bjuden! dom hejjade inte bara på mig utan matade mig även!

på kvällen bar det iväg till familjen Alison för 30 års skiva för Emma, en riktigt lyckad dag!

Sörmlandsserien i Trosa

Dags att damma av dom gamla XCO kunskaperna. Har inte kört renodlad XC sedan jag va typ Junior, inte ens då var det min styrka och vi kan väll säga att det inte direkt har blivit bättre, Jag måste helt enkelt träna mer teknik så jag kanske blir snabbare i skogen.

Denna gång var det en relativt enkel bana med väldigt få tekniska passager. Vi åkte dit i söndags för att stanna halvvägs och sedan åka vidare för att fixa lite andra saker längre söder ut. Bra då kunde jag få in rätt bra träning i Trosa.

Hämtade nummerlapp, provkörde banan och körde några varv på banan, Tänkte lite för mig själv att det var en relativt enkel och snabb bana som kanske skulle passa mig rätt bra, nu var det bara upp till motståndet att bestämma fart, hade ingen riktig koll på hur snabba dom var.

 

bild saxad från: http://www.tbok.se/Sormlandsserien-MTB-2018-08-26/album/

När starten gick så startade vi samtidigt som 15-16 kidsen och dom är ju notoriskt jobbigt snabba så jag tänkte att: ”om jag hänger på dom så får jag väldigt bra träning iaf” sagt och gjort, typ först in i första kurvan med den unga killen och sedan kom en av dom andra i min klass och körde om, försökte hänga på och märkte väldigt snabbt att det gick undan.

Foto: Matilda

Det resulterade i att jag tappade meter efter meter till han som låg före mig och tappade synen av honom halvvägs ut på andra varvet. Då försökte jag samla mig och hitta ett bra flyt för att inte tappa andra platsen, men tyvärr funka inte det så länge häller..

Foto: Matilda

Det blev en liten kamp om 3dje plats jag blev omkörd och försökte täppa luckan så bra som det bara gick, vi var snabbare på 2 olika delar av banan och första delen av banen var min styrka så där kom jag alltid ikapp men tappade alltid mot slutet av varvet, efter några varv gick snöret av och jag var ensam.

Slutade med bra träning och en tredje plats. Sjukt kul och jobbigt! Detta ska vi göra om!

 

Lida Loop Damm upplagan

Foto: Cykelkanalen.se

Ja då var det dags för ytterligare ett Lida Loop. Detta år lite dammigare än vad det brukar vara. Jag lyckades få med mig Matilda som hjälp vilket var till stor hjälp då det var otorligt varmt och man behövde verkligen få i sig så mycket vätska som det bara gick. Väl på plats med alla andra som skulle åka så tog vi oss och hämtade nummerlapp, monterade den och sedan förbi Cykloteket tältet för att slänga in en väska och vidare till Startfållorna men i lite brist på rutin och tid så hade många redan lagt in sina cyklar och jag fick stå långt bak i min fålla. Inget att göra åt det bara att bita i det sura äpplet, dricka vatten och vänta på starten.

Foto: Matilda Neumann

När starten gick och vi tog oss an startbacken så blev det som vanligt, lite hugg om placeringar och spår sen kom vi ut på motionsspåren och jag trodde inte det var sant. det dammade något otroligt, man såg ca 3-4 cyklister framför sig sen var det kört. Efter en stund märkte jag hur det började bli svårt att andas av allt damm men tänkte inte mer på det.

Foto: Matilda Neumann

Första loopen flöt väl på som den brukar, bra tempo på platten och försöka hålla tempot när det blev tekniskt, försökte plocka så många placeringar som det bara gick där jag kunde, sen var det dags för den loopen jag måste träna betydligt mer på. Den mer tekniska andra loopen, försökte hålla ett bra tempo genom dom bitarna men kände snabbt att jag varken hade ben, teknik eller lungor. Jag fick aldrig något riktigt flyt och fick bara svårare och svårare att få i mig luft, det började bränna i halsen och lungorna, så jag slog av lite på tempot och började mata så gott jag bara kunde.

Foto: Cykelkanalen.se

Sen ut på sista loopen så visste jag att det inte var långt kvar och handlade till stor del om att bara överleva. Försökte kräma ur det sista ur mig och fick riktigt bra flyt och lyckades till och med spräcka upp den gruppen jag körde med i en teknisk utförslöpa (den enda på banan) vilket jag blev otroligt nöjd över. Sen var det sista 4km där man kommer ut på dom stora vägarna innan lida och börjar se folk som ligger framför. Jag kände att jag inte riktigt hade power i benen men när en Kille från Knivsta kör om i värdens fart och säger ”kom igen! nu kör vi” så tänder jag till och börjar mata, vi kör om några och så är det min tur att ladda på. Då lyckas jag tydligen hänga av honom. Inte riktigt det jag ville så jag försökte vänta in honom men det gick sådär, han kom aldrig riktig ikapp men jag fortsatte bomba på och tog in några placeringar.

Foto: mtbfoto.se

Bra ladd hela vägen in.

2:45 nånting och 36 plats. Kanske inte det jag ville men ändå helt okej med tanke på att jag har haft ont i ett knä veckan innan..

Foto: Matilda Neumann

Jag vill bara säga att TACK till min underbara fru som såg till att jag tog mig runt, hejjade, langade och hann även med att knäppa några bilder!

Lida ladd

Snart är det dags för att lida lite i Lida.

Fotto från Happyride.se

Jag laddar väll på det bästa settet jag vet, genom att vara skadad. Jag har dom senaste dagarna haft ont i mitt ena knä, det kommer troligtvis efter att jag var ute och sprang tidigare i veckan men men.. Jag hoppas på att jag kan jobba bort det lagom till Lida så jag har en Chans på att köra på en bra tid!
Ser fram emot att köra lite MTB igen på lite mer tekniska stigar än vad det var på Lidingö. Känns lite konstigt att jag ska se fram emot lite tekniska stigar…

Sen så passade jag ju på att fylla år nu i veckan, så vem vet? nästa år kanske ni ser mig i H30 ist för elit? eller ska man ge elit något år till innan man är klar där?

Smérundan

Har väll tävlat igen då!

Tillbaka på landsvägs cykeln, görandes det jag gör bäst; vara jobbig och gå i utbrytning!

Det blev ett nytt lopp för min del hemma i Sörmland, eftersom att vi redan hade tanken på att vara där över den helgen så föll det sig väldigt väl att Team Sméstaden CK arrangerade sitt lopp Smérundan. Jag visste inte riktigt hur jobbigt det skulle bli så jag tänkte att man kan ju alltid göra det jobbigare genom att arbeta mer!

Redan vid start känner jag igen några starka cyklister från lite olika klubbar och efter att den väldigt coola master bilen (en Tesla S) hade släppt iväg oss började ful körningen från några. Att börja hoppa över förningar redan 5-10 min i loppet tycker jag inte är okej. Då ska man inte ligga bland dom 4 första i klungan och inte ens öppna munnen för att andas.

Efter ca 1 mil får  Martin Magnusson från Strängnäs Ck en lite lucka i samband med möte och att jag tröttna på att det ful åktes, Martin hade en klubbkamrat som inte jagade vilket jag har total respekt för, men när man sedan inte vill jobba ikapp luckan när man kommer från en helt annat klubb är helt oförståeligt för mig. Så jag lät Martin få en lucka på 15-25 meter innan jag tröttnade och stötte ikapp. Väl ikapp jagade jag upp tempot och vi körde på. Jag förklarade vad min plan var och jag ville visa tydligt vart skåpet skulle stå. När jag sneglar över axeln så blev han som var så himla trött VÄLDIGT pigg med en gång och försökte stöta ikapp oss från klungan. Vi borrade ner våra huvuden och körde.

foto: Lucas Lovegren

Mycket bra samarbete och kommunikation mellan oss i utbrytningen resulterade i att ökan bara växte och växte. Vi fick några få tids angivelser längst banan som först var 2 minuter och sedan 3 minuter med drygt 1/3 kvar av loppet. Då visste jag att det kunde gå om vi försökte jobba bra ihop! Vi hade dock ett problem…

foto: Lucas Lovegren

Martins bakväxel hade lagt av efter typ 4 mil, vilket resulterade i att han bara hade 2 växlar att köra på. Vi valde att inte stanna och köra på då vi hade dålig koll på hur samarbetet i klungan var och vad vi hade för lucka ner. Bära eller brista..

foto: Lucas Lovegren

När vi började vände norr ut på banan så blev det genast mycket jobbare, vinden blåste nu sida mot ist för sida med som gjorde att vi hade fått en fin lucka i början av loppet. Jag blev allt mer orolig att klungan bakom hade börjat köra och fått igång ett samarbete i vinden så jag, allt krispigare jobbade så mycket jag kunde så Martin kunde jobba så mycket han kunde då jag visste att vi skulle vara mycket snabbare 2 än om jag hade försökt gå solo.

När vi äntligen var framme på området så blev det en liten spurt oss emellan, Men det var mer en formalitet. Jag rullade först över mållinjen och var grymt nöjd med våran insatts. Lika så var arrangörerna! Alla som såg oss i utbrytning var imponerade över att vi hade orkat!

Grymt bra kört av alla inblandade! Grymt bra arrangemang och otroligt fin tävling! grymt kul att sätta färg på loppet! Ses nästa år!

tänk vad glad man kan vara när man cyklar!

foto: Lucas Lovegren